Sidor

söndag 31 augusti 2014

Lugn Veneziansk för min del, och longerade Hårbollen

Ah yeah, det blev en ganska lugn villaavslutning för min del. Inte nes ganska lugn, lugnast möjliga typ. Jag känner själv också att jag inte behöver göra så mycket på just den här högtiden. 
Dessutom har det börjat bli kallt, det är hemskt. Jag fryser så fort det blir kallare. Jag saknar verkligen värmen som vi hade här i juli och jag skulle verkligen flytta söderut till något trevligt ställe där det är 25+ grader och uppåt om jag skulle få möjlighet. Tror jag.

Idag har jag också longerat Hårboll. Hon var bra. Hon åt lite mycket gräs som hon tog åt sig i garten, det var lite besvärligt. Det är en dålig sak med att inte ha en riktig ridbana. Det blir inte riktigt longering enligt konstens alla regler då liksom, mer att hon får springa omkring där lite. Men iallafall så höll hon galoppen typ 2 varv till vänster och nästan 1 varv till höger. Jag vet inte om hon hade korsgalopp till höger eller inte för jag sprang med och hann inte kolla, men det såg nog rätt ut iallafall. För den åkern som vi var på är typ ridbane-storlek så ibland så tar vi ett varv runt hela och inte på volten.
Det är som det är med det då bara. Men det är roligt iallafall. Melinda är ju nästan alltid kul att vara med så länge som hon inte busar till det och drar iväg och springer hem över vägen. Då får man bli rädd. Man får köra max 50 och det är en grusväg men ibland så är det folk som inte förstår det liksom. Så fungerar det i den här byn liksom. Ikväll så har de också varit och smällt smällare och raketer vid stranden mittemot oss, fast det får man ju inte göra. Det var mellan klockan 18.00 igår och 6 på morgonen idag. Dessutom så lär det ha gått vilt till här byn den här helgen. Usch.  
Nåja, nu ska jag sluta tjata om det. Det hjälper ändå inte. Inte här. 
Det jag däremot ska göra är att se på Supernatural och måla naglarna. Haha.





The Walking Dead Teletubbies

För att slå knut på den här kvällen så att säga. Jag kollade på lite scary stuff på tumblr och sen började jag tänka på Teletubbies, och Teletubbies är ju ganska creepy. Jag förstår inte hur man kan tycka att de  inte är creepy alls. Då jag var typ 4 så tyckte jag ju förstås att Teletubbies var bra... Alltså... Jag vet inte. Sjukt. Det finns ju många creepy bilder av Teletubbies redan, men jag gjorde en egen version med Dead Yourself, den här The Walking Dead appen där man kan göra sig till en zombie.
Det blev creepy. Jag blev nöjd. Jag gjorde en enskild bild för varje Teletubbi och la ihop dem sen. De ser faktiskt mer creepy ut då de är enskilt. Det är ju samma bilder som den här men jag lägger upp dem också närmare Halloween. Om ni vågar.

lördag 30 augusti 2014

Inspo eller något... (Iallafall tycker jag det)

Det här har jag hjärtat fram på We Heart It. 



                           

Såå snyggt blå hår på båda bildern. Som att omg liksom.
                             
               


In Flames we trust...

Idag har jag lyssnat på In Flames! Gammal In Flames och lite ny också. För tja, In Flames är inget nytt band direkt. De har funnits i över 20 år och visst börjar de väl bli lite till åren (men inte så mycket till åren) men ändå...omg, vissa låtar med dem är magi. Ändå så verkar de liksom vara så vanliga typer på något sätt. Tydligen så går det också.
Iallafall, 3 låtar som man inte behöver klicka på, för, tja, det är inte alla som gillar Melodic Death Metal (fast nuförtiden är det inte så mycket Death. På wikipedia står det att de är Melodic Death Metal/Alternative Metal.)

Först Moonshield från The Jester Race från år 1995, det är awesomeness på hög nivå. Sedan Come Clarity från 2006 och sist Rusted Nail från nyaste albumet Siren Charms som kommer 5 september, om en vecka då. 
In Flames-Moonshield
In Flames-Come Clarity
In Flames-Rusted Nail


Weirdo in the woods

Det känns som att det börjar vara höst. Jag måste till och med ha på mig en stickatröja idag, det har känts så kallt med kortärmat nu tycker jag. Fast jag tycker ganska mycket om hösten egentligen. Sommar och höst, på vintern är det för kallt och mörkt. 
Idag var jag också i skogen och hade en spontan photoshoot med min iphone. Ugh, jag vill ha en kamera. Ugh, det ska jag skaffa då jag kan. Ugh, det är så mycket jag vill hinna med här i livet, och det är flera saker jag skulle kunna göra om jag skulle våga ta itu med det men det orkar jag inte bry mig om för tillfället men snart kanske jag orkar med det. För det känns som att jag snart skulle orka. Uh. Hur ofta känns det inte som att någon borde dra upp mig ur mitt eget lilla träsk av sådana funderingar. Jag är fast. Men som vanligt så får man väl ta sig därifrån själv, för ingen hjälper mig sådärbara. Å andra sidan så brukar jag tro att jag alltid klarar mig och sen vet jag inte vad jag behöver hjälp med heller...

Okej. Vad skriver jag ens. Det var inte meningen.
Som sagt, jag är weird. 

                    
                          
                                             

                                                                             


torsdag 28 augusti 2014

Jag och Zam hade en fight ikväll

Ikväll så hade jag och Zam en fight då vi var och rida. Efter några hundra meter så vägrade han att gå framåt, han ville bara backa och bråka. Det gick inte att få honom att gå så jag försökte backa honom, och han backade men sen bråkade han tillbaka igen.... 
Sen gick han framåt då Becka och Tilten råkade komma ut från vägen dit vi skulle men då vi skulle in på den vägen gick han inte heller framåt. Jag hade honom att snurra runt på en väldigt liten volt i hopp om att han skulle gå dit jag ville sen, men icke sa Nicke. Det var lite mycket trafik och människor på den vägen så till sist så hoppade jag av och gick en bit. Sen då jag satte mig upp på honom igen så gick han en bit men sen så stannade han. Då kom jag fram till att han får stå stilla där då i hopp om att han skulle tröttna på att bara stå så vi stod där och stirrade vid ett hus. Inte alls creepy... 
Då tänkte jag att jag skulle typ knacka (eller tappa) på hans rumpa med spöet, inte slå för det fungerar inte, då backar han och bråkar. Nåja, det funkade för då gick han äntligen framåt. Då började vi trava och sen gick det bra, inget mer bråk hade vi efter det. 
Det gick bra ända tills vi kom ut ur skogen och hade gått en bit, då kom vi till ett hus och där gick en självgående liten gräsklippare i lugn och ro och klippte gräs... Den var ju farlig enligt Zam. Men som tir var så kom vi förbi den, jag hade honom att titta åt andra hållet och så gick det då. 
Förutom allt det här så gick han bra ikväll. Lite fnurrig på grund av att byns ungar har börjat fira Veneziansk redan. De smäller en massa smäller överallt, det är inte klokt. Jag förstår verkligen inte varför de måste hålla på med det. Usch. Onödigt. Att börja redan idag... Jag skulle kunna ha en lång utläggning om det här....men det sparar vi till en annan gång.
Iallafall så är jag också nöjd över att jag fick Zam att gå ikväll. Det gäller att vara envis och tålmodig. Sen är det ingen idé att slå honom, det gör en bara trött och ponnyn tycker att man är en idiot. Ärligt talat så blev jag faktiskt inte arg på Zam fast han inte gick och vi skildes åt som vänner ikväll.       

                                            

onsdag 27 augusti 2014

Vilken jobbigt regnig dag det här var

Jag var till stan med mamma och gjort grejer, hummat och gått som en zombie. I Prisma. Där gick jag som en zombie. Det var väl nog någon som stirrade. Men vem skulle inte göra det? 
Sedan har det regnat något alldeles hemskt fruktamsvärt farligt äckligt mycket och så har det blåst... Så i natt är alla ponnyer inomhus. I stallet alltså, inte här inne hos oss. Fast det skulle vara mysigt om det skulle funka.

Och sedan dagen outfit till stan, inte stallet. 
Det är en awsome top från Carlings och de här nya...jeggings är det väl från Code. Neongröna. Och halleluja, de passar. De är inte för långa och faktiskt bekväma.
Skorna är de frnå H&M som jag typ alltid använder nuförtiden...
                     
Jag köpte ett itunespresentkort och laddade ner en app som kostar 89 cent. Det är med den som jag har suddat bort mammas och pappas sovrum och spegeln och mupparna på väggen och vågen på golvet. Appen heter Superimpose. Bakgrunden och texten är gjord med Phonto. Det är första bilden som jag har redigerat med Superimpose så den är inte perfekt.

Make up of today. Med vit ovanför min vanliga winged eyeliner, det var lätt och blev bra men jag gillar inte det under ögat så mycket. Och så använder jag mitt runhalsband som choker. Typ. 


Nu har jag också sett The Fault In Our Stars...

....eller Förr eller senare exploderar jag som det heter på svenska. Faktiskt så har jag väntat på att se den filmen sedan i förra höstas, då läste jag boken. (Faktiskt så var det på en tillämpad moddekurs i skolan, hela kursen gick ut på att hela gruppen skulle läsa samma bok och så diskuterade vi det och sådär.)                 
Nåja, igår kväll....natt så såg jag den här filmen då den äntligen kom upp på Swefilmer. Fast ugh vad dåligt översatt textningen där var... (Hoppas verkligen att de fixar till det.)
Iallafall, det var inte så idé att se TFIOS så där sent på kvällen för jag tänkte på den länge innan jag somnade och då jag vaknade... Den är ju sorglig, allihopa som har sett den säger att de har börjat gråta. Jag började inte det, jag brukar inte gråta så ofta då jag ser filmer, mest då jag ser på The Walking Dead faktiskt. 
Tja, om någon inte vet vad det här är för någonting så kan jag säga att det handlar om Hazel som är 17 år. Hon har typ lungcancer och måste gå omkring med en syrgastub för att kunna andas och är i princip döende, det är bara en medicin som gör att hon kan leva och klarar att leva någorlunda normalt. Hennes mamma tvingar henne att gå på ett stödgruppsmöte för cancersjuka ungdomar och där träffar hon Augustus som är 18 år och har förlorat ett ben på grund av cancer. De lär känna varandra och läser varandras favoritböcker och så fortsätter det.... Men jag berättar inte mer. Fast min beskrivning är lite tråkig. Hm. Det här är ju vanligtvis inte min genre. Men det är en bra historia, otroligt vacker och sorglig. Går man igenom någonting svårt så kan man relatera till det. Och så skulle jag väldigt gärna träffa en Augustus in real life. Haha.

Om man ska jämföra filmen och boken så tycker jag att båda är bra. I boken så känns det förstås som att man får hela historien, men de har nog lyckats bättre med filmen än vad jag trodde att de skulle göra.
                       


                                    

                            
        



                         



tisdag 26 augusti 2014

Kvällens ridtur med Zam

Höhö jag var påväg att skriva Bullegulle men det namnet låter lite pinsamt (jag tror att Zam skulle tycka det iallafall) så jag lät bli. 
Becka kom hit med Melody och så for vi med dem och så kom mamma och Pona också med.
(Melody är en korsningsponny som är rätt många år yngre än Zam tror jag och det är samma som har shettisen Polly som jag har ridit några gånger som äger henne.) 
Vi var i skogen, först for vi till en nytröskad åker, Becka galopperade med Melody där och jag försökte få Zam att samarbeta med mig där men han var som en kloss. Sedan for vi på en stig och så galopperade Becka iväg med Melody och sen efter det så blev Zam fnurrig och ville efter men de for iväg så fort så jag var inte beredd och då kan jag inte låta Zam galoppera efter heller. Efter det så jobbade jag med Zam i skritt ungefär som jag gjorde med Pona igår och geez, då blev han awesome efter en stund. Riktigt mjuk. Vi gjorde skänkelvikningar, öppna och serpentingrejer på vägen. I skritt bara. Skritt är lite underskattat. Ibland så är det bra att skritta länge och göra såna där övningar för att mjuka upp hästen. Tja, många tycker väl att det är tråkigt men jag tycker att man kan ju se det som meditation nästan. Så att man avstressar sig själv också lite kanske. Man kan ju alltid galoppera lite mot slutet om man tycker det. Iallafall så gick det inte så bra att galoppera där i början av rundan men i slutet så skulle det ha gått. Och så kunde jag styra Zam med sitsen och skänklarna endast, det var awesome. Han är verkligen en rolig typ på alla sätt.

Zam och Melody som nosar på varandra. Det gick helt lugnt, de snusade bara lite på varandra. Fast jag tror att Zam tycker att det är rologt med en ponny som är lika stor som han. Han har mest varit på ridturer med Tilten som är stor och med små shettisar sålänge vi har haft honom.


Fast då Pona skulle hälsa på Melody så pipade hon och ylade som hon alltid gör. Hon är en sådan Drama Queen. Fast Melody tog det lugnt hon bara som tur var.
Jag hade lite tänkt att Pona får ha en vilodag idag men det får vara imorgon istället. Hm, och jag tror att hon antagligen har det på lördag också. 
Om mamma kan komma med och gå med henne så är det bara bra. Imorgon rider jag inte Zam. Då kan jag vara med Sniff. Zam rider jag ju btw på Tisdagar och Torsdagar.

Och det här var då jag rörde vid Zams svansrot och han tykcte det var skönt så jag kliade honom där och sedan kliade mamma honom där. Där har han blivit biten av knott och älgflugor. Det kliar väl ganska så fruktansvärt kan jag tänka mig. Stackarn.

Jajja. Jag har så mycket att skriva nuförtiden. Men det är bra. Fast nu vill jag hinna se en film. Och det kommer att bli sent. Igen. Ugh. Ugh är en bra sak att säga. Alltid en bra sak att säga. God natt.

En Lady Gaga bomb...

Det råkade vara en Lady Gaga cd-skiva framme så la jag på den för några timmar sedan och nu har jag haft Lady Gagaton. Marathon med Lady Gagas musik alltså. (För jag råkar ha alla Lady Gagas album på cd, bara så ni vet.)



Lady Gaga har varit en inspiration för mig på flera sätt, både då det gäller stil och annat.
Jag menar inte att jag vill se ut som Lady Gaga (för, tja, det är inte många som vill ha en likadan outfit som Lady Gaga, det är ju också omöjligt och opraktiskt och så vidare.) Fast allt hon har på sig är faktiskt inte crazy, ibland har hon på sig någonting som ser riktigt snyggt ut som i snyggt som att "jag skulle kunna se ut så där". 
Men det är liksom mest det att hon har en telefon som hatt, det är lite som att "hej, jag har en telefon som hatt, bitches", inte "hej, det skulle vara kul att ha en telefon som hatt..." Det är liksom att våga se ut som man vill. Det är ju ingen annan som ska bestämma det åt dig liksom. (Och det är speciellt ett problem då man är tonåring åtminstone) 
Med det har Lady Gaga hjälpt mig.




Hon är ganska inspirerande. (Och fascinerande.)

Sedan så har jag förstått, på grund av henne, att man behöver inte se ut som något ideal, man kan ändå vara snygg. 


                      


                

Man måste bestämma sig för någonting och sedan rockar man detta någonting.
Liksom.


                     










Ridpass med Hårbollen

Igår (eller i söndags) var jag och mamma och gå med Fluffigaste Hårbollen Ever, alltså Pona. Hon är väl inte fluffig ännu egentligen. Om man tänker logiskt så fungerar det inte så bra att kalla henne för det nu. (Men jag brukar inte tänka logiskt. Då jag tänker handlar det bara om fluffiga enhörningar och aliens. Typ. Så då vet ni. Plus att jag går och hummar och säger "fisk" bara för att jag tycker att jag kan.) 
Det var iallafall en skön promenad. Vi for in i skogen och sen visste jag inte riktigt exakt vart vi skulle fara så då fick Pona bestämma vägen. Hennes ben verkar också bli mindre stela som tur är. Fast jag lägger nog liniment på hennes ben efter varje gång hon anstränger sig. Så där för säkerhets skull. Det brukar inte bli sämre av det inte. 


Idag så red jag henne faktiskt nere på åkern. Mycket skritt och böjda spår och grejer. Det kändes perfekt. Hela tiden då jag red henne så kände jag mig bara så lycklig. Det är verkligen den här gamla shettisen som är "min" häst här i världen av alla hästar som finns.
 Synd att jag inte kan vara lycklig så ofta bara. Fast det gäller att ta vara på den lycka man får. 
Som sagt, vi skrittade mest för jag ville böja och ställa igenom henne och ha henne att gå ordentligt, någon gång kändes det nästan som att hon gick i form, fast sen galopperade vi lite också för annars tycker Pona att det blir tråkigt. Jag tänkte också försöka få henne att ta högergalopp, nåja, som mest blev det väl korsgalopp. Men woop vad hon smällde iväg då vi började galoppera.


Jajja, en oredigerad och en redigerad bild. Varsågoda. Jag tycker inte så mycket om då det är på det sättet. Antingen är båda eller ingen av bilderna redigerade. Tycker jag. 
Som ni ser så har hon benlindor. De är av fleece, kanske man borde ha elastiska. Fast då måste man ha paddar. Vi äger inga paddar som passar åt Pona för tillfället. Men fleecelindorna funkade nog. Jag tycker själv att jag fick det bra lindat idag, that's progress. Att linda ben är en sak som man blir bättre på då man gör det flera gånger som allt annat. Det är ju obekvämt för hästen om det blir fel också.
Okej. Klart med det här nu. Säger jag som avslutning för jag tror att det behövs något som det här som avslutning fast det kanske inte är sant.

Sniff är lurvig och biter på saltstenar

Min finaste lilla Sniff... Han har fått ganska mycket vinterpäls redan, det syns kanske. Åtminstone på öronen. Han är riktigt lurvig. (Ärligt talat så tycker jag att han är lite för lurvig för den här årstiden.) 
Så nu ser han ut som en ovårdad vildhäst om man lämnar honom oborstad. Så nu måste han borstas också. (Just det, älgflugorna har kommit. Ugh. Usch. De är inte roliga att hitta på hästarna. Eller på en själv.)


...och här är finaste Sniffen som har bitit på en saltsten som är röd. Han slickar aldrig på saltstenar. Han biter på dem. Jag tror inte att det är så bra för tänderna att bita i en saltsten och jag har sagt det åt Sniff men han bryr sig inte i det nej. Han biter bara han.


måndag 25 augusti 2014

This nailpolish is drugs

Jag trodde aldrig att något nagellack för under 4€ från Seppälä kunde vara så här awesome, men det här, det är bra det. Det är fint och bra konsistens på det och så far det inte bort meddetsamma fast det är inte så att det vägrar att lämna ens naglar heller fast man försöker ta bort det sen heller. Allt det är ju postivt och som sagt, det är så fint så jag skulle kunna äta upp det, speciellt det blå.
Den lila heter Blueberry Sorbet och den blå Heavenly Sorbet och det är någon slags inte glitter men mer som små paljetter i det eller vad man ska säga. Som sorbet skulle man kunna säga.


Hum. Jag brukar inte skriva så mycket om nagellack och smink och sådant, fast just det är ju nog ett av mina små nöjen här i livet. Jag vill ju skriva om sådant som intresserar mig. 
Men det säger ju sig själv.

Helgen...

Ojdå jag hade en blogg... Tänkte jag idag. Här for den helgen. Nåja.
I fredags var det Juthbackamarknad i Nykarleby och jag var med Amanda. Helt perus kväll för vår del. Vi hann till och med med att se på Youtubevideon (i bilen, vi väntade på Becka med flera...) så, tja, ni vet. Jag köpte en rätt otäck slickepinne också. Den såg ut som en ros. Jag har fortfarande trauma på grund av den. 
                         

Jag köpte också en top där, det verkade som de var från Rockjet. Först tänkte jag köpa en väska, sen tänkte jag naah och så köpte jag en top istället. Först kändes det som ett onödigt köp men sedan kom jag fram till att det var ju snyggaste toppen ever så då var det ju ett bra köp. 
(Det är den jag har på mig på bilden.) 
Igår var jag ut med Amanda, Pauen och Anton. Det känns som att det var en lite hysterisk kväll. Eller jag vet inte om hysterisk är rätta ordet men iallafall så var det inte en chillkväll. 
Idag sen så har jag umgåtts med mina homies, alltså mina djur. Jag har nästan gosat ihjäl dem. Det låter brutalt kom jag just på... Men iallafall så har jag gosat med dem så mycket så att de tycker att jag är helt hopplös. (Fast de tycker väl nog sedan om mig ibland lite...) 
                       


fredag 22 augusti 2014

Klart fixat med min gamla jeansjacka! Yay!

Jag har haft en jeansjacka som är köpt från barnavdelningen från Kappahl i sådär typ 5 år och jag har inte använt den alls riktigt. Nu har jag gjort om den, det har tagit länge för jag väl sysslat med den då det passar någon gång bara. Till att börja med så är den blekt med klor och solen kanske också för den har hängt på en skåpdörr.

Först framsidan som redan har varit klar en tid: 
Det lite olika nitar, vanliga nitar och nitar som är som måne och stjärnor, så la jag fast kragen med säkerhetsnålar och så sydde jag fast en My Little Pony-patch som jag har haft sedan jag var typ 8 år gammal och aldrig sytt fast någonstans. 
  
Baksidan (som jag gjorde idag): 
En katt och en fladdermus och så står det "Creepy" där. Jag tryckte inte dit det utan man kan säga att jag ritade dit det. Det blev bättre än vad jag trodde att det skulle bli. Inspirationen till det kommer från en låt med Kerli, Walking On Air. 
(She has a little creepy cat 
and a little creepy bat,
Little rocking chair and an old blue hat)
 
Jeu. Och jag brukar inte vara så bra på sånt här. Men den här jackan tänker nog använda oftare nu!

Maskeradhoppning...

Som var i förrgår, tisdags.
Paulina och Melinda var med i bom-20, det var clear round och de gjorde en clear round också, fast Hårbollen steg över vissa hinder och så var hon på sitt lite bockigare humör också. Hon har ju varit stel i benen den senaste tiden, hon brukar vara det den här årstiden så vi har tagit det lugnt, vi var ju och gå med henne dagen före. Där på tävlingen ville hon inte röra på sig alls förutom i ridhuset, då tände det till kan man väl säga. Det är ju bra underlag där också. 
(Ugh, det skulle ha hjälpt ganska mycket att fara dit med transport, fast...transport och  chaufför var inte tillgänglig den kvällen. Hum. Påminner mig om att jag borde ta tag i mitt liv och göra saker, som att ta det där körkortet för släp i storlek hästsläp, det skulle underlätta en hel del.)
Dessutom regnade då vi for dit. Inte för att man dör av en regnskur men det är inte riktigt trevligt heller precis.
Sedan har jag också kommit fram till att så länge Pona klarar av det så ska hon få vara med i bomklasser och upp till typ 30 cm eller 20-30 cm och sådär ni vet... Hon tycker att det är kul. Fast det börjar kännas som att det nog snart mest är barn som behöver ledare som skulle ha mest nöje av att tävla med henne. Haha. Eller jag vet inte, hon gick ju bra med Paulina nu också. Melinda är inte shettisen som far snabbast runt banan fast hon brukar inte stanna heller. Hon kan stiga över en del hinder fast hon har aldrig rivit något. Ibland så bockar hon också. Fast hon brukar hålla sig på ridplanen åtminstone och verkar tycka att det är roligt att hoppa.

Det var ju maskeradhoppning, och Paulina ska föreställa en spindel. Jag hade också flätat Ponas svans och satt fast en stor plastspindel i svansroten och flätat in ett ljust garn. Det såg ganska awesome ut men jag glömde att få det på bild. Synd.  

Annars så tycker jag att Pona är otroligt fin. Tänk att man kan bli förvånad av hur fin ens egen häst är. Melinda ser lite speciell ut, men ajaj vad hon är fin! Hon ser inte ut som andra shettisar riktigt, fast det är det som gör henne speciell som gör henne vacker.

Men nog om henne, jag vet inte hur någon orkar läsa om hur speciell jag tycker att min ponny är. Kanske inte så intressant.



Becka och Zam vann. Igen. Det är nog för låg nivå, det säger sig själv. Fast Zam ska ju helst inte hoppa så högt. Max 80 sa de då vi köpte honom, det är 5 år sedan. Sedan då han har hoppat hinder som är 70 cm och högre att ser ut att börja "ta emot" på något sätt. Han skulle inte kunna hoppa så höga hinder någon lång tid utan att bli halt. Han ser inte ut att tycka att det är så kul heller, det är lite som att han hoppar det för att man nu styr honom mot hindret och säger att han ska hoppa. Dressyr skulle det däremot gå att tävla med honom och komma vidare tror jag. 







torsdag 21 augusti 2014

Grattis Mishaaa!

...som om han skulle se det. Nah, jag tror inte det. :( 
Han är Castiel i Supernatural ifall ni undrar.
Och han fyller 40 idag, 20:e augusti. Det börjar snart vara 21:a men tja, i USA så är det 20:e augusti i flera timmar ännu. Så på det sättet är det ju ingen panik.