Sidor

torsdag 30 oktober 2014

Emilia tycker tydligen om Lacuna Coil och är annars bara förvirrad och jag vet inte vad?

Iallafall, jag var till stan och skulle försöka haffa biljetter till det där halloweenpartyjuttugrejen.......
Gah, lyckades inte. Det var slut. Nåja. Man kommer väl nog in dit men fml liksom. 
Jag blev helt konstig av det för det kan jag bli då jag är osäker på vad jag ska göra. Sen glömde jag bort hälften av allt jag skulle göra i stan tror jag och satt bara där i bilen och gjorde inget. Haha. Eller inte hahah.

Jao nu är jag nog goth. Vill jag påstå.
                              

Så vet ni ibland kan det vara så att det finns en del band som man tycker om då man hör på dem och sen hör man dem inte alls på flera år och sen hör man dem igen och tycker att det är helt awesome.
Okej så är fallet nu. Lacuna Coil tyckte jag om då jag var 14 men har inte hört på dem sen det. Och nu tycker jag att de är så bra...
Lacuna Coil- Losing My Religion (REM cover från 2012 tror jag så den hade jag inte hört då jag var 14. Helt awesome. Hoppar i taket och börja gråta och allt möjligt)
Lacuna Coil- Spellbound (lyssnade på den på repeat då jag var 14 och gör det nu också.)

Nåja. Ah, och Christina Scabbia som sjunger är för perfekt. Jajja. Okej. Godnatt.

Hästarna de här senaste dagarna.....

..... Jaha nu blir det ett hästinlägg på den här bloggen. Det borde jag kunna åstadkomma fast jag känner mig uppåner. 

Iallafall:

Söndag
Då var jag och Becka och köra med Zam. Första gången jag var med med nya kärran. Den är riktigt bra! Woo! Jag körde också typ halva rundan. Kom fram till att Zam har blivit en bättre körhäst och jag har blivit en bättre kusk. Nice det.

Måndag

Då var jag och köra med Melinda. Hon är mycket enklare att köra än Zam tycker jag. Kanske för att hon går så sakta. Haha. Och så är hon ju liten förstås så då blir det faktiskt lättare. 


Tisdag

Jag var och släppa ut Tilten och Dinah på morgonen och mockade och fodrade för det är Becka och jag som tar hand om dem den här veckan. Jag far dit på morgonen för Becka skulle inte hinna.

Sen var jag och Zam på en rätt lång ridtur. Han var halvt trög och såg något konstigt i skogen men jag kämpade på och så gick det.

På kvällen var jag och Becka till travhästarna. Vi gjorde så att Becka gick och ledde Dinah och jag red Tilten. Vi for hem till oss och sen for Becka och mamma hem med Dinah för hon gick så snabbt och sådär. Man borde typ longera henne först kanske.
Men vet ni vad??? Jag och Tilten for iväg ensamma och det gick braaaa det också! Jag har aldrig ridit honom utan att någon har varit med. Det har då varit Becka som har varit med. En gång förr hade jag ridit honom utan att Becka var med, det var då han var hos oss men då var mamma och Pona med. Nu hade jag inte ridit honom sen i Juni typ heller. Så det var ju lite länge sen. Men det gick bra. Han är så underbar. Han är så fin. Och stor. Han hade såklart också börjat kännas mer som en ridhäst sen jag red honom sist. Iallafall då man tog i tyglarna så kändes det så tyckte jag. Och. Han travar så härligt. Men vi travade inte så snabbt. Bara tillräckligt snabbt. Vi for inte långt heller. Nåja. Becka får passa sig för det kan hända att jag vill rida honom fler gånger och tjatar jag om att få rida Tilten och ör riktigt jobbig. 
Haha, det kanske är lite som då jag hade börjat rida på ridskola för typ 14 år sedan (oj, känner mig lite gammal...), då brukade Becka få rida ett varv på någon ponny där efter min lektion. Nu är det ombytta roller... Haha nåja skämt åsido.

Lilltrollet Dinah...

Onsdag

Idag det då.
Var och släppa ut Tilten och Dinah. Det regnade. Det var lite ugh. 
Nu till kvällen blev det bättre väder.
Och det är onsdag så jag red Melody. Vi var till ridhuset och var där på halva ridplanen. På den hemsökta och förhäxade bortre ändan. Det tycker både jag och hon att det är och det är inte bra. Men vi klarade oss från att bli uppätna av tigrarna... Nåja, så farligt var det inte.  Men min madröm är att då jag rider i ridhus så sticker hästen iväg mittiallt från borte ändan. Tror bestämt att Zam har gjort det några gånger... Och nu var det nu bara att rida på och vara den av oss som är säker och vet var skåpet ska stå så att säga. Då gick det. (Umm det kan hända att det låter värre än det är då jag skriver om det än det var i verkligheten...)

Det var det det. Imorgon rider jag antagligen Zam och ska också till travhästarna. 

tisdag 28 oktober 2014

Sometimes I hate the life I've made. Everything's wrong everytime.

Pushing on I can't escape
Everything that comes my way
Is haunting me taking its sweet time
Holding on I'm lost in a haze
Fighting life 'til the end of my days

Det är min låt det, Korn ft. Skrillex & Kill The Noise- Narcissistic Cannibal. En av "mina" låtar. Mitt öde typ. Jävla skit. 
Jag vet inte jag. 
Jag tycker inte om känna så mycket för i slutändan så blir man ledsen ändå. Så jag försöker att att inte känna så mycket. Problemet är att vissa saker så vill jag känna men vågar inte för jag är rädd för att det ska göra ont i slutändan. Det är liksom allt eller inget. 
Det är ganska svårt att förstå. Antar jag. Det är okej. Ingen behöver förstå. Men det känns som om jag skulle kunna riva ut mitt hjärta och kasta det åt en flock med vargar. 
Nåja, det kan man inte göra. Då skulle man dö. Man skulle dö förrän de där jävla vargarna har ätit upp ens hjärta. 
Och det är ju inte bokstavligen i hjärtat som det sitter, det bara känns så. Jävla konstigt.

Annars så har ju allt varit bra de senaste dagarna men nu fick jag en knäpp. Det hjälpte inte ens att se på The Walking Dead. 
Så var det en låt som jag lyssnade på på reapeat som både får mig att känna mig bättre och sämre på samma gång...
Sen är det ju Halloween på fredag. Det kommer (förhoppningsvis) att bli awesome och jag tänker bli jävla full.
Ja vet ni.
Nåja. 
Jag ska sova jag snart. Jag ska upp i morgon och släppa ut travhästar. Tilten och Dinah. 

Och...tja jag vet inte varför folk skulle orka med mina personliga problem och underliga tankar. 
Men dang, här har ni dem då.

måndag 27 oktober 2014

The Walking Dead 5x02 "Strangers"

....alltså det är inte sagt att jag kommer att orka skriva om TWD. Inte för att det är någon som bryr sig tror jag. Det är mest för min egen skull. Det är som terapi efter att ha sett på det. Det behövs ibland.

Det här avsnittet finns det liksom inte så mycket att säga om...

Nåja, de träffade den här prästen, Gabriel. Han vågar vi inte lita på heller riktigt... Men vi får se. Lite weird är han allt.

Äckligast: de där äckliga zombierna i källaren. De var ganska ew.
(Och en randombild av Glenn... Han är inte äcklig. Inte alls.)

Gulligast: 1. Rick och Judith.
Så nu gick Rick tydligen med på att de ska till Washington.

2. Caryl. Såklaart. Så kom bilen som hade tagit Beth och de for efter den så vi får se var de hamnar.



You'll burn for this stod det på kyrkväggen...okay. Nice.


Så var det slutet då Bob blev tagen av Gareth och hans kannibaler... Det var lite som en chock nog. Tänk att han vaknade och så hade de huggit av hans ena ben och höll på att äta det. EEEEWWWW!!!
Det lät lite på något sätt som att Gareth kände Bob från tidigare men jag vet inte...vi får se. 
En del tror att Bob hade blivit biten och att kannibalerna åt infekterat Bob-kött... Jag vet inte jag. Vi får väl se...


Gareth är verkligen en snygg kannibal. Hej och hå.



Om mitt nitarmband som gick sönder idag. (Nu, mina sötnosar blir det storytime)

Joo. Bäst jag berättar historien om det. Det är liksom inte bara ett armband. Eller, klart, det är just ett jävla armband som det var men det var viktigt för mig.

Jag köpte det i september 2009. Då gick jag på åttan, var jag 14 år och skulle fylla 15 i november. Vi var påväg hem från lägerskola och stannade vid det där köpcentret Zeppelin utanför Uleåborg. 
Jag och Amanda gick väl omkring där. Och så hittade jag väl inget intressant. På den tiden sög jag på att shoppa. Hahah. Iallafall, jag hittade 2 saker av betydelse: en affisch med Ville Valo från HIM och just det där enkla, svarta nitarmbandet. Jag hittade det typ vid Lindex av alla ställen. Men det var nitar. Just då hade jag ett våldsamt behov efter nitar, bandtröjor, dödskallar och svarta saker. Jag minns att jag funderade en stund om jag skulle köpa det eller inte men då köpte jag det. Det var inte speciellt dyrt alls. Några veckor senare skulle jag se Nightwish live. Nightwish var mitt favoritband på den tiden. (Förutom Nightwish så tyckte jag om HIM, Pain och Dead By April. Sen började jag tycka om Apocalyptica som var förband åt Nightwish den kvällen. Jag borde också ha tyckt om Sonata Arctica för att det skulle vara just typiskt att jag skulle göra det. Och Rammstain så klart.)

Nåja, för att komma till saken. Lördagen den 19:e spetember 2009, då var jag lycklig. Det var ganska sällan som jag var lycklig på den tiden. Jag var ganska ensam. Jag var med Amanda i skolan, sen var jag mest med djuren, Becka och ibland med min kusin. Jag var ganska utfryst och dissad kan man säga. Kort sagt. Inte det minsta populär. En del killar i klassen såg nog också minsan till att jag skulle känna mig både utanför, fel, ful och äcklig.
(Fast, jag har aldrig riktigt klurat ut varför.)
Men. Den kvällen var jag lycklig då vi kom tillbaka till Hotellrummet. Just då, då jag var lycklig så tänkte jag att, nej, nu ska jag sluta bry mig i vad andra och de i skolan tycker.  Speciellt de i skolan. De tyckte inte om mig. Så liksom varför skulle jag behöva bry mig i vad de tyckte då? Jag ville nämligen se ut som en Goth men jag vågade inte för jag var rädd för vad folk skulle göra och säga då.
Det var ju så att mitt tjocka, burriga, självlockiga hår var fel. Det borde inte vara så. Men då tänkte jag att jag ska göra det så burrigt och stort så det är inte klokt heller. Sen skulle jag vara svartklädd och så skulle jag börja sminka mig och göra våldsamt svart eyeliner. Nitarmbandet skulle påminna mig om att jag vågar. Och jag vågade. Jag såg antaglien hemsk ut. (Fast det gör typ alla i början som är som jag.)
Nitarmbandet hade jag på varenda dag också. 
Sedan så blev jag kallad emo några gånger förstås, men på ett sätt fick jag lite mer respekt. Inte i klassen men då jag gick där i skolan i korridorerna så var det faktiskt lite så kändes det som.
Tja, sen minns jag då jag (eller frisören var det) hade färgat en svart och en röd slinga i håret. Helst ville jag ha helsvart hår men det var ingen populär idé här hemma. Men slingor, det gick bra. (Haha jag minns att moddeläraren sa att det var fint. Andra sa det också.)

Armbandet tappade en nit en dag också. Det råkade vara samma dag som Nightwish släppte låten "Storytime". Sen hittades den tappade niten och jag sparade den men jag ville inte lägga fast den igen.

Så fortsatte jag bara. Jag minns då jag gick på ettan i gymnasiet och vi hade en kurs (Disa) med kuratorn och psykologen som bara tjejerna fick vara med på som handlade om att lära sig att hjälpa sig själv och sådant yada yada. Då skulle vi berätta om en sak som betydde mycket för oss. Jag visade en bild av shettisarna och berättade om dem och sen drog jag något awkward om mitt armband också. Haha. Sen på ett enskilt samtal med kuratorn (då jag gick på ettan brukade jag tala med kuratorn ibland) så tyckte hon att det var bra det jag berättade om armbandet. Och att en nit var bort visade att allt inte är perfekt och inte behöver vara det typ. 

Ja ni kan ju tänka er att om man har på sig ett armband varje dag i 5 års tid så blir det slitet. Det blev till sist så stort så jag kunde dra det över handen utan problem. Ganska sjaskigt har det känts också.
Zam har också bitit i det några gånger...

Idag märkte jag att det var på väg att gå av.  Ni ser hur det ser ut på bilden....
Så jag hade på det för sista gången. Sen tog jag av det och drog lite i det och så gick det i 2 delar. Det gick lätt. Men det var lite konstigt. På ett sätt var det skönt att inte ha på det för det hade ju blivit så uttögat så att det var lite störande ibland. Sen det blev så stort så jag kunde dra det över handen så tänkte jag att om jag tappar det så ska jag inte söka efter det. 
Fast att bara en dag bestämma sig för att sluta ha det skulle inte gå. Så jag tänkte att jag slutar ha det då det är sönder eller då jag har tappat det. 
Nåja. Imorgon är första dagen på 5 år som jag inte tar på mig det.
Det känns okej fast handleden ser så tom ut. 
Fast jag har funderat på att göra en tatuering där. Sudden Joy. Eftersom Sniff heter Sudden Joy. Han är ju speciell för mig. Det vet alla som känner mig. Vi har någonting, han och jag.
Jag tror att jag skulle vara glad av att se att det står hans namn på min handled i resten av livet.
Det kommer säkert att göra skitont att göra det. Fast det gör inget. Sniff har haft fång och varit halt. Det är inte smärtfritt det liksom. Så att det skulle göra ont att göra en tatuering med hans namn skulle jag kunna ta. Utan problem. Vilken dag som helst.
Och jag känner att jag kan vara så mycket starkare nu än för 5 år sedan. Nu kan jag kämpa för min Sniff. Göra det rätta. Jag känner det på mig. 
Nog för att jag egentligen för tillfället är en loser utan jobb eller studieplats...men vet ni, jag har tuggat och svalt allt fanskap som har kommit. Usch vad det har varit beskt ibland. (Usch vad konstigt det låter btw.) Men här är jag nu och jag gillar vad jag har blivit. Jag har en plats här i världen. Eller något. Här är jag med mitt svarta och lila hår och winged eyeliner och jag har mina djur och en massa annat och jag känner att jag har väl rätt att leva och just nu så vill jag faktiskt göra det också. Leva. 

Och nitarmbandet sen...det åker inte i soporna. Kanske jag kan återanvända nitarna till något. Det skulle vara awesome om jag skulle kunna göra det.

lördag 25 oktober 2014

...snöstorm typ...

Blööööööööö.
Jag kan inte sova. Fast det gör inte så mycket egentligen.

Jag kan ju skriva någonting lagom lame här då. 

Två saker vill jag typ säga bara:

1. Med inlägget före det här så var det en del av texten som liksom inte syntes men nu har jag fixat till det.

2. Det har kommit snö. Det tycker jag att suger lite. Speciellt eftersom jag hatar då det är kallt och snö=kallt. Sen så har Zam inte vinterskor på sig. Så nu fastnar det snö under hovarna på honom så han kan knappt gå normalt i hagen. 

Fast för Sniffs skull så är det nästan bättre att det snöade för det blir mjukare för honom att gå. Igår snubblade han över något skarpt...

Woop han ser så översnöad ut. Men han klarar nog av lite snö. Det gör de alla 3. Så är det då de är ute nästan hela tiden. Pälsen längst ut blir som ett täcke och de är torra där under. Rätt häftigt.


Finaste älsklingen min. Hah, jag brukar faktiskt kalla honom för älskling. 

                        


Melinda och jag var sen efter Beckas cykel vid vägen och sen longerade jag henne på åkern. Eller, tja, vi luffade omkring och jag smackade och skrek "nejjj!!" då hon ville äta gräs....

                          


Men nu är det så jäkla sent och jag kan inte skriva ett skit så det får vara.


fredag 24 oktober 2014

Zam och Melodyridas....


Men igår red jag Melody. Vi var i skogen med Melody och Polly. Jag tänkte att vi skulle ta och galoppera en redig bit och nog blev det galopperat men tja, bara i vänster galopp. För hon ville bara inte ta höger galopp. Suck. Zam kan vara likadan... Speciellt i början minns jag. Sen fick vi så bra flyt i vänster galopp så vi fortsatte med det då. Det funkade inte så bra att hålla in henne för jag märkte att med henne kan man inte dra i tyglarna och tro att hon ska sakta in snällt. Nej, man måste liksom sitta stadigt i sadeln och släppa iväg henne bara. Håller om med skänklarna och gör små halvhalter. (Så galopperar man och glömmer bort allt annat för en stund) 
Det har jag kommit fram till att funkar bäst. Vad som däremot inte skulle funka skulle vara att byta till ett skarpare bett. Jag tror liksom inte på att byta till ett skarpare bett. Klart att det brukar fungera, man kanske klarar att hålla in hästen men det är inte riktigt ultimata lösningen. Tror jag åtminstone. (Jag tror saker ibland. Och har åsikter ibland. Obviously.) Egentligen så tror jag att man skulle kunna rida alla hästar bettlöst om man skulle rida in dem bettlöst. 
Med Zam har jag ibland haft ett rep runt halsen på då jag har ridit, speciellt barbacka. Han är ju hopplös då det kommer till gräset vid vägkanten. Mittiallt så drar han dit och jag brukar ibland få kämpa lite för att få honom därifrån. Men då jag har dragit (nåja, dra och dra, det är trycka man ska göra. Inte dra) i repet runt halsen på honom så går det bättre. 

(Usch, jag är lättdistraherad.)

Ikväll red jag Zam. Det gick inte att fara på dagen där mitt på dagen för då solade han sig. Solen är typ helig för Zam. 
Fast det var ganska läskigt där ute i kväll. Ganska kallt och vägen är frusen och då det kör bilar på vägen så dammar det något alldeles förskräckligt. Han var framåt i kväll och kändes stark. Geez, han är svårare än Melody på ett sätt. Som sagt, han är en medelålders man i sina bästa år och dessutom så är han stark. Så det säger sig själv. Inte så lätt att övertala honom inte. Ikväll gick det. Jag övertygade oss båda att en rävfarm var mumindalen. (Det gjorde jag igår med Melody också. Haha)
Inte är de nu så rädda för rävfarmen men de brukar bli lite "tittiga" då man rider förbi. Det är så mycket skrot och grejs där och rävar och konstiga maskiner och katter i buskarna...
Nåja. Sen galopperade vi hemåt där vägen var belyst. Gick riktigt bra faktiskt. Förutom att han bara inte tog hööger galopp. Jäklar. 

Anyway, öronbild från igår. Melody är så söt. 

Och så Zam gulle...





(Fml texten ovanför jävlas. Wtf. Fml. Förkortningar.)









onsdag 22 oktober 2014

'Cause you're feeding the fire within me

'Cause you're making me feel so alive
'Cause it's only the end of the suffering and I'm drowning in this rush

Det var från Dagens Låt som är
                                                   Poisonblack- Rush  <-- 

Tydligen måste man ha en sådan också. Eller jag måste tydligen ha det. Just nu åtminstone. 
(Det är metal, typ ganska gothic metal. Finskt band. Sångaren är Ville från Sentenced.)

Dagen outfit: 
Ja inte vet jag. Jag försökte le på bilden men jag gör ju typ inte det utan jag ser bara retarded ut. Um. Jo. Jag ville testa och se bara. 


Sen har jag sett på The Walking Dead. Jag brukar göra det på måndag. Jag vet inte varför jag sparade upp det. 

Nu har jag också skaffat ny plast till min iphone. Wohoo vad vacker och blank den blev. (Och med några luftbubblor som extradekoration. Fml.)

Nåja, nu ska jag sova. För imorgon ska jag till stan från förmiddagen och göra tråkiga saker. (Till polisen med körtkortspapper osv.)

Ridning i höstmörkret...

Igår red jag Melody faktiskt. Vi var i ridhuset. Och tja, jag vet inte om vi uträttade så mycket. Haha. Trav och galopp och volter och sådant. Jag vet sällan vad jag sysslar med då jag rider på ridbanor och i ridhus. Så är det då man växer upp i skogen. Men Melody var bra, riktig mysig. I galoppen ställde hon utåt istället för inåt och det kändes lite fel. Det går inte så bra att galoppera på en volt då liksom. Men det gick bara jag släppte iväg henne framåt och tänkte hur jag skulle rida volten och började galoppera på långsidan och kom in på volten i galopp. Jajja. 
Jag hade med Melinda dit och Sofi red henne och Paulina red Polly. 
Woop vad Pona går bra att ha med sig. Jag cyklade dit med henne och hon var riktigt pigg. Vi travade typ en kilometer i sträck nästan och hon blev knappt andfådd och travade lätt hela vägen. Sen uppförde hon sig och var gullig hela tiden. Haha, jag tror att hon tycker att det är kul att vara med Melody och Polly. Hon ylade till lite åt dem någon gång som hon gör åt precis alla hästar men hon var inte arg på dem som hon var åt Tilten. En gång då hon hälsade på honom så stegrade hon sig och var arg. 

                  
Min älskade fluffboll.... Hon har stannat kvar alla år och aldrig svikit mig. 

Idag red jag Zam och Becka kom med och promenerade med Pona. Vi var inte så långt och jag vet inte, jag var trött hela dagen men blev mindre trött av att rida. Sen blev jag trött igen och så var det kallt. Zam kändes lite som han kan vara på vintern, pigg och stark och lite fnurrig.

Jag måste säga att just nu är det ganska oinspirerande att rida. Den här årstiden och mörkret och kylan. Jag är inget fan. 
Men ändå kan man inte lämna inomhus, så är det bara. Iallafall så kan jag inte det. Ju oftare man tillsist lagar sig ut, desto bättre går det. Till sist går det på rutin.


måndag 20 oktober 2014

Så mycket awesome stuff...

Från Vasa och loppis. Det börjar vara sent för det men å andra sidan så hittade jag så mycket bra så jag måste bara få vara ytlig och visa upp det och det riktigt kliar i fingrarna på mig att göra det här inlägget SÅ!!!

I torsdags var jag och Amanda och söka saker till Halloween och så där annars bara till olika loppisar i stan. 

Först hittade jag svarta byxor med dödskallar på (av märket Living Dead Souls) och så var det ett bälte i dem som råkade komma med på köpet. Jag vet inte riktigt vad de här byxorna ska vara bra för. Men de var inte alls dyra. 6€ tror jag.  Och de här byxorna passar. Vanliga jeans passar inte på mig... Det finns sällan jeans som passar. Det är något konstigt där. Jag är inte byggd för jeans. Så är det bara. De här byxorna passar, och de såg bättre ut på mig än på bilden faktiskt. 

Nästa grej är ett sådant fynd.... Corpse Bride leggings. Corpse Bride is the shit. Jag hade dem till Vasa i frddags och då jag och Amanda var på äventyr i lördags. Tänk att jag hittade dem på loppis i Jakobstad av alla ställen. Dessutom ser de oanvända ut.

Nästa fynd är en vit klänning. Vita klänningar och jag är inte riktigt en väntad kombination. 
Fast är det Halloween så är det en helt annan sak. Jag ska vara en "ghost girl", tänk er typ Samara från The Ring. Fast min egen version. 



Nästa bild:

Vampyrtänder och blod. (Från Citymarket haha) Jag behöver blodet, inte tänderna. Fast tänderna kan vara bra att ha. I framtiden. Dessutom så lyser det i mörkret. Hoppas blodet räcker. Annars måste jag göra eget. (Jag såg ett recpet på fakeblod någonstans någongång.)

Jag har också behövt en väska. Man kan inte stoppa allt fickorna hur mycket man än vill. Jag hittade en i perfekt storlek vid loppis och den var 50 cent. Den är ganska svart och lite tråkig men jag ska göra den lite magisk och otråkig snart. Vänta bara. Jag har lite nitar och grejs. 

Vanliga hudfärgade strumpbyxor, jag ska ha dem på Halloween. Det blir kallt annars. Kanske jag kan fixa dem så att de gör att jag ser mer död ut om jag har tur.


Sedan vad jag hittade i Vasa i Fredags:
Från Emotion:
Eye Makeup Remover. Lumene. Den tar bort bättre än den jag hade före. (Och den jag hade före var Mary Kay och allt.)
Vit ögonskugga, jag klpte den för att använda den till Halloween så vi får se hur den hjälper mig att se död ut. 


Från H&M:
Skor. Såna här har jag velat ha, jag tror att de kommer att gå att ha till vintern också.
Iphonecase som ser ut som ett spöke och lyser i mörkret. Klart att jag måste ha det.


Från Gina Tricot: (evigheter sen jag hittade något där btw)
En skjorta som ser söt ut och var på rea. 
En klänning, inte för att jag använder klänningar alls egentligen. Kanske någongång och då är just den en jag kan tänka mig att ha. 

Från Carlings: 
Väst. Den var på rea den också och jag tycker att den är cool. 
En vanlig halsduk. Väldigt svart är den. Nåja, jag tänkte ha den i stallet någongång och då ska det inte vara så mycket extra med den. 






söndag 19 oktober 2014

Nu är mitt hår officiellt...


Varför det ska vara officiellt kan man spekulera om. Men jag tycker om det! 
Det är ju svart på en halvan och lila på andra men det känns inte så extremt tycker jag. Det som är lila är inte samma nyans av lila överallt heller men det tycker jag att är ganska fint egentligen. 
Nu känner jag mig också lite mystisk och magisk lagom till Halloween...ah, två veckor till det ännu. 
Lila är ju en lite mystisk färg. Får iallafall mig att tänka på magi. 

     

Quietly I keep you close to me...

Quietly I feel you when I'm dreaming
(En låttext nu igen. Mjau.) 
Den låten:
----->     Seven Lions ft Fiora- Days To Come     <-----
Grr den är bra. 
Um, och ja, senaste då jag kände något då jag drömde något var igår morse. Eller senast det var morgon. Snart är det morgon igen och jag ska upp och med till Nykarleby på hopptävling...
Nåja, anyway, jag drömde att Sissi flyttade mot min vilja. Till någon som jag aldrig skulle ge bort henne till... Jag blev helt hysterisk och skrek och var upprörd. Sen vaknade jag och började sakta inse att det var en dröm och mitt underbarn hade inte flyttat någonstans. 
Hon ska inte flytta någonstans hon inte. 
Så mycket betyder min kanin för mig. (Båda två)

Ikväll har jag och Amanda varit ut och köra för hon har en ny bil. Det är nice. Speciellt eftersom det är en Opel. Hihi.
Vi var hit och dit mellan Jakobstad och Nykarleby men lämnade inte galaxen vintergatan sen heller, fast det borde vi ha gjort för planten Jorden är inte så kul att bo på. Sen visste vi inte alls vad vi skulle göra.
Så vi var till Black Sheep. Jag hann med två drinkar. Det var för mycket is och för lite Vodka i dem. Ugh. Jag hatar is. Jag börjar alltid gnaga på is och det är kallt, sliskigt och jobbigt.



Victor van Dort på mitt ben. Det är sååå nice. Annars suger bilden. 
             

lördag 18 oktober 2014

Dagens ridtur. Typ.

Hårboll och jag var på en liten skogsrunda. Fluffrunda. Det är de bästa rundorna. Jag går och rider och Pona går och busar. 
Men vi vågade inte vara så långt i skogen för demhar blrjat med älgjakt. Onödigt skit. 
Vi var iallafall lite i skogen och lite efter en väg. Jag red mest och Hårbollen var pigg. Då jag tog bilden där nere så fick hon riktigt bråttom och tassade nästan iväg från mig men hon stannade faktiskt då jag gick upp henne. Vi har våra udda funderingar hon och jag. 


Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken

Mot den svarta rymden ovanför molnen

(Kent såklart. Vy Från Ett Luftslott. Jag har lyssnat på Kent typ hela hösten och dött lite för att de är så bra.)


Idag var jag till Vasa med familjen på vår traditionsenliga höstlovs...hmmm inte resa...men shoppingtillfälle. Eller whatever... Vi brukar för det mesta fara till Vasa. Men i förra året var vi till Umeå. Det var nice.
Året före det var vi till Uleåborg. Det var väl okej. Eller jag minns inte. Vi sov över där på ett Hotell  och så tappade jag bort ett örhänge som jag hade köpt i Tyskland och blev helt hysterisk och sökte överallt, sen hittade jag det på mig själv. Det hade fastnat i mina byxor typ. Haha. Random minne.

Iallafall, jag känner så jävla mycket. All världens känslor. Jag hatar känslor. Jag vill inte ha dem. Jag vill släppa ut allt på något sätt. Ingen skillnad om det är ett bra eller dåligt sätt, de måste bort. Ut. 
Det är bara det, att släpper man ut känslor på ett dåligt sätt så kommer de snart tillbaka.
Ikväll lyckades jag prata med mamma om dem. Det är svårt att lyckas prata tycker jag. Om någon frågar vad det är om så säger jag att det är inget. Ibland säger jag att det är allt. För det är aldrig en enda sak. 
Hursomhelst. Så är jag.


Tråkigt hårfärgstjafs:
Nu har jag färgat håret lila. Eller hälften av det. (Skriver jag i framtiden att jag har färgat håret så räkna med att det är hälften av håret som jag har färgat.)  Jag var lite rädd då jag färgade det att det skulle bli jättefult för håret var ju ganska guldigt-blont. Jag tycker om det här lila, det ser lite magiskt ut. Fast då all lila färg är slut ska jag färga håret blå. Directions Lagoon Blue är så fint. Då isåfall måste jag beställa mer färg. Sen har jag Turkos Schwarzkopf-färg som jag köpte bara för att. Sen har en till rosaaktig Directions. Sen vet jag inte. Då kanske jag bleker ena halvan riktigt ljus och den svarta kanske jag någon gång måste färga utväxten på. Efter det gör jag det naturligt igen.
Låter kanske knasigt att jag har planerat så mycket hur jag ska färga håret men det råkar nu bara vara så att jag råkar ha en del färger i olika färger. Hahaha.

Dagens look:
Ni behöver inte veta att jag tog en bild i bilen och den andra i provhytten vid Carlings. Nu vet ni det.
För mycket svart eyeliner under ögonen. Ish. Bara till besvär var det.
Skor som inte passar med allt annat. 
Och mina Corpse Bride leggings!!!!!
Jag hittade dem vid Cityloppis i Jeppis igår av alla ställen. De ser oanvända ut. Antagligen från Ebay från början eller något och jag älskar dem jättemycket. Jag älskar dem mer än vad jag älskar glass. 

Ah det var allt. Det handlade om mycket det här. Så brukar det vara ibland här...
Det skulle inte vara någon mening med att skriva 5 korta inlägg vet ni.
Tycker jag.
Det skulle vara lite inte min grej.



fredag 17 oktober 2014

Pona och Melodyridning, Sniff och så vidare

Håhåh. Nu först skriver jag om igår. Grr. Igår kväll läste jag och ibland då mam läser så glömmer man tiden och så blir det för sent och alltför sent fick det inte bli för jag fick inte sova hur länge jag ville. Jag var med mamma och Becka till Agrimarket och Minimani i Kokkola. Jag hittade inget som jag behövde där alls. Allt det jag sökte efter fanns inte liksom. Grr. Sen var jag med Amanda till Jeppis och då hittade grejer.   Awesome grejer till Halloween bland annat. Imorgon ska jag, mamma, Becka och kanske pappa till Vasa. Mer shopping.... Yay. Hejdå pengar. 

Nu till det mer hästiga.

Jag red Hårboll igår. Mest trav och volter på åkern, sen var vi och skritta en runda. Hon kändes bra. Fast då vi kom galopperande på en volt på åkern så stannade hon mittiallt framför ett ställe med mycket frost i gräset och stirrade. Jag antar att hon önskade att jag skulle ha ramlat av. Det är längesen någon har ramlat av Pona. Jag undrar om hon skulle kunna få av mig. Jag kan hennes bus och påhitt liksom. Hon är inte heller lika busig som då hon var yngre. Men om jag ska falla av så vill jag helst falla av Pona om jag får bestämma. Vilket jag inte får.

På bilden tog vi en paus. Haha. Igår då jag fick ett meddelnade på Watsapp och telefonen sa pling så stannade Pona. Hon vet att jag kanske kollar meddelandet. Inte för att jag alltid gör det. Då jag rider så rider jag.   

                                 

Mot kvällen var jag och rida Melody och Paulina kom med med Polly. Det gick bra. Vi mötte 3 bilar och dog inte. Då jag rider Melody på vägar där det kan komma bilar så försöker jag lyssna efter bilar hela tiden typ. Min hörsel fördubblas. Haha. Fast egentligen så hoppar hon mest till lite. Det beror på. Igår kom det först en Opel bakifrån. Den var inte så läskig. Det verkar som om hon tycker de är mindre läskiga då de kommer bakifrån. Sen kom en bil som skulle in på den infart vi hade tänkt fly in på men det fanns ganska mycket utrymme så det var inte så farligt. Sen var det en bil som kom rätt snabbt framifrån men TACK OCH LOV så saktade han som körde in då han såg att Melody började tramsa omkring... Min mardröm är att råka ut för en dåre som gasar på bara och kör snabbt. Usch... Såna finns här. Som tur är kör de flesta som folk. Själv saktar jag alltid in då jag ser en häst. Eller hund. Eller barn. Eller alltihop på en och samma gång. Iallafall här på byvägarna. Inne i stan är jag livsfarlig. Nästan.
Sen måste jag säga att jag förstår varför hon är lite fundersam mot bilar. Det kan inte vara ljudet av dem. Men det är en konstig stor skalbagge av plåt liksom som är inte är ett djur och helkonstig och död och mekanisk. Hon hade kanske inte sett så många bilar då hon var liten. Antagligen. Det blir väl bättre med tiden. Men igår då vi galopperade så vågade jag låta henne galoppera på full speed utan att hålla tillbaka. Vi har farit snabbt förr men jag har inte riktigt låtit henne fara. Eller hon for ju inte iväg. Men ni vet. Det är så underbart att galopera på det sättet. Det finns inget annat just då.

Ikväll var jag med Sniff. Älsklingen. Han nafsar då han vill ha uppmärksamhet. Hmm. En del hästar buffar. Zam kastar saker och en massa konstigt och Pona säger tick och klick och gör puppyeyes. 
Sniff sen, han nafsar och biter i allting. Han biter i saltstenar och gnagar på kvistar och på mig.  Nåja, han nafsar åtminstone inte okänt folk. 
Vi gick lite också. Vi gick i lövhögar. Det var kul. Vi gick också igenom en mattställning med mattor på. Lite agility i mörkret.

                                 
Gullekillen... Han söt. Fast på bilden ser han sur ut. 

Jag har inga nya bilder....det är så mööörkt. 
Så jag får börja göra photoshoots då det är ljust då jag hinnar och andan faller på som de brukar säga. 

onsdag 15 oktober 2014

Svarthårig....

Nu har jag färgat andra halvan av håret svart. Jag tycker om det. 
Det jag färgade svart var liksom min sämre sida men nu blev det mycket bättre. Svart gör att håret känns starkare, längre och tjockare. Det är ingen dålig sak. Andra sidan däremot tycker jag inte att är så snygg. Inte färgen iallafall. Jag vill hellre att det typ ska vara vitt. Det är bättre då man ska ha det någon intressant färg sen.
                               
                              

Jah den här hupparin. Man kan tycka att den är sjukt ful eller cool. Jag tycker att den är det senare. Annars skulle jag inte ha den. Hahah.

Fluffdjuren ikväll

Ikväll har jag hängt tillsammans med två lite bitska och svarta djur (Perttu och Sniff) och mitt fluffiga lilla barn Sissi. Så har jag mockat skit från från vår förvaringsplats för hästskit till traktorskopan.
Perttu hade jag ut och springa lite också. Sissi är den som behöver springa av sig mest men man får inte glömma bort Old Lady heller.

Bilderna är från typ förra veckan, då hade jag ut båda och Sissi är lös och Perttu var kopplad men jag höll inte i henne men såg till att kopplet inte fastnade någonstans eller att hon började gnaga på det... 
Det går bra att ha dem på det sättet. Sissifluff kan bli lite orolig om Pertsikan försvinner men annars så springer hon mest och fluffar runtomkring (och så fastnar all världens skräp i pälsen på henne, det är svårt att få bort) kaninburen och Perttu är mest där runt kaninburen och pysslar. Fast då blir det inte riktigt så att hon rör på sig så mycket. Så därför är det bra att ha ut henne ensam så att hon får springa lite också.



Sissi ja, idag då jag satt i boxen med Perttu i famnen så hoppade Sissi också upp i famnen på mig. 
Hon är så fin.



Sniff sen, gulle mitt. Hans ena framben verkar ha något trams. Grr. Men jag borstade honom och så gick vi på en liten liten runda också. Jag har tänkt att man borde börja hitta på små tricks att göra med honom om han kan. Det skulle vara kul. Om han går med på det vill säga. Han är som sagt inte lite komplicerad...



Så är han så hårig så....
Men det var allt.
Det börjar bli sent. Tänk att det måste bli det. Synd.

tisdag 14 oktober 2014

Idk idk...

Jag var till stan igår. Med Pauen. <3
Eftersom det var igår så vet jag inte vad jag ska säga om det.    
Och så blir det väl "outfit of yesterday" också. Helrandom. 

        
Då jag redigerade bilden igår var jag väl typ inte glad men nu är det bättre för jag färgade halva håret svart. Hah.
                   

                  


måndag 13 oktober 2014

The Walking Dead 5x01 "No Sanctuary"

Oh my god, det var så bra. Bästa avsnittet ever ungefär. Ah, nu ska jag säga varför.

Terminus visade sig vara en fälla och ett slakthus. Ett slakthus där de slaktade människor. (Tja, alltså själv tycker jag nog att det är lite saksamma att slakta djur men det är kanske bara jag.)

(Det visade också att de hade inte alltid slaktat människor. Till först hade de tagit in folk, sen kom fel sorts folk dit som stängde in dem och gjorde hemska saker åt dem.)

Som tur var råkade Carol, Ty och lilla Judith på en kille från Terminus....



Och Carol for och rädda dem allihopa. De kunde ta sig därifrån och de klarade sig oskadda. De hade ganska mycket tur där måste jag säga. Carol är också bara så badass och bäst. Det är inte i många serier som medelålders kvinnor är sådär badass och är hjälten. Tyreese lämnade kvar och vaktade Judith och killen från Terminus. Det är inte i alla serier som det finns män som stannar och är barn/fångvakt. 


Så tog de sig bort från Terminus och ut i skogen. Rick ville tillbaka och döda allihopa men det ville inte de andra. Sedan kom Carol dit.
Det här är Daryl som ser Carol: (jag mpste bara ta en screenshot)


Och så sprang han fram till Carol och kramade henne och lyfte upp henne och OH MY GOD!!!!!!!
Det var så perfekt och man såg att de har varandra och de är så meant to be.
Det var verkligen en kram som heter duga. Eller något. Mer än det. Så perfekt. Caryl är the real deal. OMG VAD JAG HAR VÄNTAT PÅ DET HÄR ÖGONBLICKET, JAG BÖRJADE SKRATTA OCH GRÅTA PÅ SAMMA GÅNG OCH DET LÄT HELT SJUKT OCH KONSTIGT.


Rick hade ju kickat ut henne men nu var det hon som räddade dem liksom...

Thank you.

Så tog Carol dem till Ty och Judith. 
Familjen Grimes återförenas och, tja, det här behövde de. Så var det Sasha och Ty också som återförenades. 

Jag blev så glad. 




Tillsist, då man trodde att det var slut så kom en figur med mask för ansiktet. Den figuren visade sig vara Morgan som Rick träffade då han vaknade ur koman i säsong 1 i första avsnittet. 
                        

Och nu tror jag att det blir en bra säsong. Men den kommer att vara hemsk. Kanske. Just nu lever ju Gareth och de från Terminus, eller tja, många dog men en del överlevde väl.
Få se vad de tar sig till. 
Får se vad Morgan gör. Om han hittar Rick och de och är med dem. 
Iallafall, det fanns inget dåligt med premiären av säsong 5 av alla tiders bästa serie ever.


Var på en söndagskörtur med Hårboll och Zam och hans nya kärra....

Idag var vi efter en ny kärra åt Zam. Den ser ni på bilden. Den är ganska tung och stadig men den verkar vara bra åt Zam. Man kan ta bort sitsen på den som ni ser och så är den ganska röd och och snygg. I bakgrunden är Zams förra kärra som blev omöjligt sned....                           

                          

Så vi var och köra med Zam och Pona, Becka körde Zam och jag körde Pona. De var alltid en bit före oss men Pona var riktigt bra och framåt idag. Hon travade riktigt fjädrande och blev inte så svettig heller. Det kändes riktigt bra det. Hon börjar bli riktigt fluffig och pälsig nu och blir lite lättare svettig på grund av det liksom.

Gammal bild då jag longerade henne och t.o.m lyckades ta en bra bild... (Helt skaplig iallafall)