Sidor

tisdag 28 april 2015

Det som skrämmer mig lite och det som gör mig lycklig är samma sak

Red Zam ikväll. Började med att vara lagom sur, allting blev så mycket svårare av att allt gjorde så jävla ont överallt efter  förra gången jag red honom. Det som hände då var att Zam såg något farligt, tvärvände och sprang hem. Jag landade på grusvägen. 
På grund av det så tog jag ingen stress över någonting idag. Mamma och Melinda kom med och jag hade sadel på Zam. 
Zam kändes lagom gubbig, stel men rätt framåt nog. Lite småstirrig. På några ställen var det var vattenfyllda gropar så måste han kolla noga på dem, där kan det finnas livsfarliga ankor i värsta fall. De flaxar upp och är allmänt creepy bara. Nåja, inga ankor idag.
Då vi var på vägen som ledde hemåt så kändes det riktigt bra, vi galopperade där och jag kände att livet är värt att leva och allt det där. 
Sedan kom det bästa av allt, det som orsakade det som gjorde ont tog bort det som gjorde ont. Det var värst i typ korsryggen och så gjorde det ont lite överallt och så känns det som jag sträckte nacken och på vänstra armbågen har jag ett blåmärke. Efter att jag ridit Zam idag så kändes det inte alls lika mycket.
 Började fundera också igår då jag kollade på tävlingen vid Lannäs och det såg lite livsfarligt ut att en av de saker jag tycker mest om att göra och som gör mig lycklig är det som skrämmer mig mest. 
Fast Zam vet jag var har. Han är lite som han är och just nu tappar han ju päls och solar sig på dagarna. Han brukar ju ligga och sola sig också, det gör honom stel minsan. Han blir ju inte yngre han heller.
Avslutar med en randombild av Z som äter hö. Haha.

måndag 27 april 2015

Bilder från igår, det var hopptävling och kallt.

Igår vaknade jag, kände mig förbannat trött men fräste ändå iväg till Monäs med Opeln OCH lyckades faktiskt hitta dit utan att köra alltför mycket fel. Råkade bara ta en väg som nog ledde fram till min destination, fast den blev lite längre. Heh. Sedan blev hade vi jävla bråttom till Lannäs och träningshopptävlingen som Becka skulle vara med i, men vi hann dit i tid. 
Typiskt också att det skulle börja regna och blåsa och vara förjävligt kallt. Det brukar ofta vara dåligt väder på tävlingar av någon orsak. 
Becka var med i 60 cm med Bisin som är en av Lannäslunds hästar. Han är en 17-årig FWB valack och heter typ Le Cardinal egentligen. (Kollade namnskylten. Haha.)
Jag hade också kameran med, måste ju testa den liksom.  Bilderna blev kanske inte de bästa eller mest proffisga alls, det var kallt om händerna och annars kallt, dessutom så red de så snabbt...allt det gjorde fotografernadet lite svårare. Haha. 
Iallafall, jag fick några helt okej bilder. 
Man ser också att den här hästen kan hoppa mycket högre än 60 cm. De flög så högt över hindren så och vann faktiskt klassen också. Så grattis till Becka och Bisin!
















söndag 26 april 2015

Mest om att ramla av sin ponny.

Tänkte tydligen skriva någonting här på lördagsnatten. Helt halvt random. Nåja, jag skriver någonting. Det har varit lite lite med att skriva nu och sådär.
Men det vet ni.
Hade någon fundering här för mig själv att jag befinner i mig i något slags vägskäl i livet, eller kanske mer mitt i mellan någonting. Typ livet som det är och livet som jag vill att det ska vara och att jag faktiskt kanske kan få det liv jag vill ha om jag vågar ta det. Haha. Djupt eller något.

Nåja. Jag red faktiskt Hårbollen, den underbara gamla fluffiga...hmmm. Whatever.
Vi var på åkern, jag tänkte nu bara se hur hon kändes att rida och så och det gick bra och hon var pigg.
Sedan red jag Zam. Barbacka... Det kändes bra först. Men sedan var det som att han var orolig på något sätt. Han gnäggade och verkade lite fundersam och sedan då vi ridit lite mer än 1 km så stannade han och så måste han vänt om blixtsnabbt. Iallafall så landade jag hårt där på grusvägen. Det kändes lite ajj. Zam sprang iväg hemåt. Han stack efter att han vänt om, sedan såg han fundersam ut och undrade var jag var kanske, sedan sprang han snabbt hem. Det var bara att stiga upp och konstatera att man lever och att man nu igen har en ponny på vift och hoppas att det inte kommer något stort fordon där på vägen. Det kändes nog lite som någon walk of shame också att gå hemåt. Mycket folk ute och de sett då Zam kom farande där. 
Nåjo. Han sprang hem som jag var 99,9% säker på att han skulle göra, han var i stalle och tuggade hö, jag tog honom och hoppade upp och så skrittade vi och travade lite utefter vägen men for inte på någon desto längre runda. 
Det är ju det också, det här var ganska mystiskt beteende av Zam. Han brukar inte göra så. 
Å andra sidan så kan han vara lite märklig ibland på våren. 
Nåjo, jag kan bli osäker efter att ha ramlat av, fast jag tänkte inte låta det påverka mig den här gången. Zam är samma Zam fast han har haft en dålig dag en gång. Nästa gång jag rider honom skulle jag ändå sådär kanske helst ha någon med förstås, tror det skulle vara säkrast. 
Iallafall, låt mig säga ajj en gång till, jag är sjuk lite här och där i ryggen.



En bild på Månsa. Hon fastnar lätt på bild, den här lilla mysiga varelsen.
Så där annars, ifall jag nu skriver om min dag så var jag till Fäboda faktiskt. Med Linn. Provade att fota där i mörkret och sedan for jag till  Black Sheep och för en och en halv timme sedan kom jag hem. Nykter nog. Det är ju så trevligt att köra Opel och lyssna på Metallica. Haha. 
Nåja, nu blir det natt. Ska upp i morgon också.


torsdag 23 april 2015

Red Sniff "påriktigt" för första gången på längelänge

Oojj... Jag drog just hörlurarna ur öronen efter att ha lyssnat på Oomph! som är ett helvetes bra band och hejjbara vad det regnar. Haha. Nåja, vårregn är det inget fel på bara det inte blir för mycket.

Funderade just också på vad jag skulle skriva om och så kom jag på att jag red ju Sniff igår. (Skrev inte om det igår, hade inte alla bilder på rätt ställe. Hehe.) 
 Och att rida Sniff är ju ingen sak man glömmer bort att man har gjort direkt. 
Jag satt ju nog på honom i vintras någon gång men det var nog inget seriöst. 
Nu å andra sidan så är han ju verkligen i skick och jag ville göra allting rätt. 
Jag hade grimma och träns under. Det är nog så det ska vara. Fast grimman kunde ha varit lite mer spänd kom jag på.


Ridturen sedan var inget vidlyftigt, bara lite hit och dit på gårdsplanen i skritt. Lite ovant kändes det, han är ju inte van vid att ha en ryttare på ryggen nuförtiden och dessutom så vill han bara göra vad som faller honom in. 
Men det var en ganska underbar känsla det här ändå. Hoppas det blir fler gånger. 
Dehär bilderna är tagna med min systers telefonkamera....


Yep, och det finns saker att klaga på här. Som att:
1. Jag är för lång. Har jag väl alltid varit. Åtminstone åt Sniff. 
2. Jag har ingen hjälm. Fast jag kom sedan på att jag ville ha det så halva såkallade ridpasset hade jag faktiskt hjälm. Så det så.
3. Jag sitter helt konstigt. Tjo, det beror på att vi kände oss lite ovana vid situationen.
4. Sniffs hovar ser långa ut. Javisst. Hans hovar är inte precis snygga. Fast hans hovar blir nog snart verkade och dessutom så kan man inte ta för mycket av tårna utan mer av trakterna. I värsta fall så blir han blockhalt om man tar för mycket av tårna. Att han skulle bli halt nu är det värsta som kan hända. Så man måste verka försiktigt. 
Dessutom så ser han lite raggig ut då han tappar päls. Vänta bara till sommaren säger jag bara. Då blir han superfin.


Fast nu tar jag natten. Mina träffa-rätt-bokstav-på-tangentbordet-skills börjar bli obefintliga. 

tisdag 21 april 2015

Lite förvirrat skrivet är väl bättre än inget alls

Ayyee, här skrev jag ett helt inlägg igår kväll (natt alltså), försökte komma på en rubrik och somnade. Sedan vakande jag till och kastade ner ipaden på golvet och släckte lampan. 
Lite tur det ändå, jag skriver så slarvigt om nätterna. 

Lite bilder från söndagen... Jag körde en massa fram och tillbaka bara kändes det som, hade mina solglasögon och red Zam. Becka var och köra med Sniff.




Det lite konstigt att stiga upp och inte ha något program. Jag hade ju det förra veckan. Det var ganska trevligt att ha något att behöva fara iväg till och att ha något annat att tänka och inte tänka på allt möjligt att för mycket. 

Iallafall så var jag med till stan och hämta Becka från skolan, var på kaffe och köpte ett minneskort till kameran. Jag testade också en ny look så att säga. Hah, nu då det blir vår så kommer jag på att jag vill ha jeans och hela vintern har jag gått runt med strumpbyxor med shorts. 


Jag kom på att jag ville ha svarta pandaögon, typ som jag hade då jag var 15. Det blev bra på något sätt och det höll länge, hela dagen. Det blev "förstört" först på kvällen då skrattade ihjäl mig. (Vid Pauen och Antons...) 


Iallafall, dessa skor. De ser bra ut tycker jag, fast jag använder dem inte. Jag har lust att tvätta upp dem och sälja åt högstbjudande. Hehe. (Storlek 39) För att jo, det här är trevliga rätt så oanvända skor egentligen. Haha. Inte trampade i så mycket, det ända de behöver är att putsas upp lite. 

Nåjo. Idag har jag bara chillat och filosoferat än så länge fast jag ska nog ut och pyssla med ponnyerna sen. 
Dessutom, nu har jag typ en kamera som inte är allt för dålig. Det är min systers kamera som hon inte använder och det var den jag köpte ett nytt minnekort till igår.
Tjo vilket förvirrat inlägg det här blev till men så är det ibland.




lördag 18 april 2015

Med runda solglasögon kan man inte vara tråkig åtminstone. Tror jag.

Det känns lite sorgligt att jag inte har skrivit så mycket här på senaste tiden som jag har brukat göra. Eller inte vet jag nu om det är sorgligt för någon annan än mig. 
Dessutom går tiden så fort så det är helt hemskt. Mer än halva april har gått redan. Fast det har jag tjatat om redan häromdagen. Haha.


Sedan vet jag inte riktigt heller vad exakt jag ska skriva om heller som möjligtvis intresserar er också. 
Jag har ju liksom inte EN speciell sak som jag kan ha som the main thing att skriva om. Till exempel om jag skulle ha en tävlingshäst så skulle jag kanske satsa på att skriva om den.

För tillfället skulle jag nog inte klara av att bara skriva om en skild sak. 
Jag tror att det blir så att jag skriver om mitt liv och random funderingar jag har nu bara då jag känner för det och så får vi se helt enkelt när jag "känner för det". 

Och det med det antar jag. 

Nu har jag ju som sagt varit på kurs i fem dagar och behövt vara social. Det bästa med det var att för en gångs skull så kände jag mig inte som den där tysta personen som bara var konstig. 
Så kändes det senaste gången jag har varit en del av grupp...och det var typ i gymnasiet det.
Nu kände jag mig också blyg såklart men nu var det som att jag klarade av att prata och ha en åsikt och vågade finnas. Det skulle vara intressant att se hur jag skulle bete mig om jag skulle börja i någon skola eller få något jobb. Sedan beror det ju på vad det är för folk där också förstås. 


Igår var det vårmarknad. Jag köpte ett moodnecklace som luktade mystiskt, lite sådär gammalt och mögligt. Men det fungerade tror jag. Det ändrar färg iallafall. Haha. 


Igår gick jag omkring med mina runda solglasögon för de är så awesome så. Det ser ju lite speciellt ut. Fast de passar bra. Många solglasögon känns obekväma men de här, de är bekväma. Haha. 


Just nu är jag nog bara så trött på något sätt och har så mycket existentiella funderingar så det är nog bäst att jag far ut och gör något vettigt. Suttit inomhus har jag liksom gjort tillräckligt den här veckan redan.

onsdag 15 april 2015

Tiden flyger ju bara iväg...

Fy vad tiden går fort. Redan halva april har gått och vete fan hur det gick till. Dessutom så är jag ju på den här kursen som jag kanske sa något om i ett tidigare inlägg och nu har redan halva den gått.
Det är ju från 9 till typ 15 och det är ganska lagom. Lite ledsamt känns det att ha förlorat min frihet men det är roligt att ha någonting att stiga upp och fara iväg till. Igår var jag också väldigt trött men idag var det bättre. Förutom att jag är konstigt spänd i nacken och håller på att få en visdomstand tror jag. Aj.

Nu ska jag iallafall ut och motionera mina shetlandsponnyer. Sniff såg ut att vara på hugget idag. Han går omkring så mycket i hagen nu och det är så bra.

Så råkade jag se förjävlig ut igår och tvättade bort sminket och tog en bild då jag höll på att göra det. Dessutom så flätade jag håret. Jag brukar göra en massa flätor för att håret inte ska bli för burrigt och för att ha ordning på det.
Resultatet är bilden här under. Hehe.

                     

Så tänkte jag att nästa bild av mig själv som jag lägger på insta och får 30 eller mer likes på använder jag som profilbild på facebook. Den här fick jag 29 likes på. Får jag en till gillning på den här före jag lägger upp en till selfie så är det här min nästa profilbild. Så få se nu om denna smått skrämmande skapelse blir min nästa profilbild. 
Inte för att man ska göra så stor grej av profilbilder och sådant. Men man har ideér ibland. 
Nu har jag också en idé om att sticka ut till stallet för vädret ser helt bra ut och jag klarar inte av att vara inomhus hela dagarna riktigt.

tisdag 14 april 2015

Hästmässan i Tammerfors

I söndags var med min mor och syster och Esse Ryttare till Tammerfors på hästmässan för tredje året i rad faktiskt. Vi var dit med buss och nu tar det nog länge innan jag rör vid en buss. För bussar är det värsta möjliga man kan färdas med och bussresor är nog bara jävla hemska eftersom det är trångt och luktar äckligt och så är det människor där som hmmm...existerar. 
Fast. Sedan var det jättekonstigt för jag var glad och orkade typ till och med vara trevlig från morgonen. Det var jättemystiskt, det brukar nog inte vara så. Jag var faktiskt också på bra humör och gick omkring med mina Corpse Bride-leggings (som blev ganska påtittade) och mitt rätt så synliga hår. Mamma sa att man såg ju var jag var med det håret. Hehe. 
En selfie och en lama på det. Fast det är ju två lamor.


Shirehästen på bilden var till salu tror jag. Hehe. Och mysig så såg den ut att vara...
Det fanns en fjordhäst också som var inne i en box och den såg mysig ut så jag prasslade med något jag hade med tror jag och den kom fram till mig då faktiskt. Dessvärre så var den mindre mysiga ägaren där och kom med någon ramsa på finska om att man inte får klappa den eller sticka in handen, vet inte exakt. Men det lät bitchigt. 
Fy. Jag blev arg. Hade lust att säga och göra det ena och det andra. Skulle jag ha kunnat prata mer finska så skulle jag nu inte ha kunnat hålla mig tror jag. 
För den hästen såg snäll och lite nyfiken ut, inte alls bitsk eller nervös och jag vet det för jag har hållit på med hästar typ hela mitt liv. Dessutom så är jag van vid att bli använd som tuggleksak av Zam och Sniff. Så det så. Jag kan ju nog förstå att de inte vill att man ska störa hästarna och så. Fast den hästen hade inget emot att bli störd och jag tänker liksom inte alltid efter eftersom jag är lite awkward av mig typ för det mesta. Jag kände ju bara att "åååh vad fin" och att jag hade ett djurbehov som man alltid har efter en bussresa. En del hästmänniskor.... Usch fyy blä.

Sedan var det ju lite passande medd det där skelettet på bilden efter vad jag just skrev. Eller jag vet inte. Hehe.


Så hade de någon slags westernuppvisning av något slag. Det var coolt. Det är nog coolare än engelsk ridning och jag tror bestämt att det skulle kunna vara min grej. Någon gång ska jag nog lära mig att rida western. Har jag bestämt mig för. 




Till sist till vad jag köpte.


Det blir väl lättast att göra en lista. 

1. Täcke åt Melinda som hon kan ha om vädret är skit, som igår typ. Det är från Börjes och kostade 
49 € vilket är rätt billigt för ett sådant täcke. Tyvärr så är remmarna där framme lite för korta men jag tror att det skulle gå att förlänga dem om man har de rätta skillsen.

2. En sten som smakar jordgubb. Bara för att.

3. Röd hovkrats med vita prickar. Sniffs ryktväska behöver uppdateras lite tycker jag. 

4. Rosa och glittrig hjärtformad gummiborste. Sniff behöver.

5. En grimma som jag köpte åt Sniff som sitter åt så man kan ha den då man kör honom. (Och kanske rider.) Det är en grimma som får bli smutsig och användas har jag tänkt.

Och något mer köpte jag tydligen inte. 
Helt trevlig dag var det också, fast det tar länge innan jag far på någon bussresa nu har jag bestämt. För det var nog det värsta.

Vanliga awkward funderingar bara. Inget intressant alls.

Jahapp. Tänkte för det första säga att jag lever. Sedan tänkte jag säga igår var jag på hästmässa i Tammerfors. Jag tänkte skriva ett inlägg om det ikväll också men life happens så det blir imorgon det. 
Och igår kväll så dog min ipad och den gick inte att få igång på något sätt alls. Jag trodde att nu har den nog tagit sitt sista andetag. Inte för att den nu andas men ja ni vet. Fast sedan så hade mamma lagt den och ladda och gett den konstgjord andning och allt sådant och nu funkar den gamla jäveln hur bra som helst igen. (Jag hade nog också försökt med det också men den var helt svart och varken böner eller hot hjälpte.)
Nåja, det var trevligt att komma hem och märka att min ipad fungerar. Även fast jag är trött på den. 
Och vad kom jag hem från då kanske ni undrar. 
Det var faktiskt en kurs. En slags jobbsökningskurs som är 5 dagar. Ganska nice att ha lite rutiner måste jag säga.
Så där såg jag ut idag. Ifall ni bryr er. Tror inte att ni behöver göra det.


fredag 10 april 2015

The color black reflects my soul

Sådana dagar som fredagar, lördagar och söndagar så brukar jag sällan skriva något i bloggen och det suger tycker jag. Så här mitt i veckan sitter jag nu och fixar tidsinställda inlägg och så får vi se vad det blir till.


Åh, American Horror Story vill jag haa i mitt liv hela tiden. Åh, tänk i höst. Då blir det halloween och ahs och twd fortsätter och allt är skrämmande och läskigt och bra igen. Får vi hoppas. 



Och tjo, jag har funderat på hur det skulle vara om jag skulle färga håret rött igen någon gång. Det skulle vara kul och säkert fint också. Fast härnäst vill jag ha svart hår. 


Annars så är det så svårt att tycka om att färga håret alla möjliga färger. Jag vill ha alla. På en och samma gång egentligen.






Min vildhäst är frisk. Jag blir så glad!

Idag har jag varit och rida med mysgubben Zam. Vi var barbacka och inte så långt. Woop vad pigg han blev då jag svängde in i skogen med honom. Helt knasigt. Jag känner att vi borde snart ta och fara på en galopprunda och blow off some steam så att säga. 
För det är liksom det, har jag kommit fram till, är att man behöver inte vara rädd då man sitter på Zam. Han kan ju vara stark och så kan han vara busig. Men är han pigg så är han pigg helt enkelt och han brukar nog ändå lyssna på vad jag vill också. Zam är nog en snäll kille han. 

Fast han är inte alltid så entusiastisk då man ska hämta honom i hagen. Sniff var nog mer, han kommer fram till mig och tyckte att det var ganska awesome att hade kommit dit och dessutom hade brödsmulor och Mariannegodispapper i fickan.



Nu i kväll blev det lite sent med att fara ut till stallet och göra kvällssysslorna och Sniff var rätt vild då jag kom dit, han trampade fram och tillbaka och härjade och hade sig. Jag tänkte ändå att vi skulle fara på en liten runda på åkrarna och gå så att han skulle få springa av sig lite smått. Det gick bra först. Sedan började han göra hopp som påminde om högre skolan-hopp där mitt på den upplogade leråkern och det blev bara svårare och svårare att hålla honom. Tillsist så måste jag släppa och han sprang hem och jag sprang efter. 
Hur många gånger har jag inte sett en ponnyrumpa försvinna iväg från mig på det sättet...
Alltid lite hemskt. Tur att de för det mesta far hemåt... 
Fast det var länge sedan det var Sniffs ponnyrumpa och han stod där utanför stalldörren. Han hade nog bara haft bråttom hem tror jag bestämt. Fast sedan gick vi två varv runt huset för att han skulle lugna ner sig lite. 
Men även fast det nu inte är så kul eller bra att han sliter sig så är ändå så underbart att han är i sånt skick att han gör det. Han är inte alls stel eller halt nu heller och han klarade ju av att springa på vägen utan problem.  Så han är nog frisk nu och så ska vi kämpa för att han hålls. Vi ska stänga av en del av hagen där det inte växer gräs åt honom. Jag funderade lite om man kunde låta hästskiten där från nu i vinter lämna kvar ganska länge så kanske det växer ännu mindre gräs där. Och just där så växer det absolut inte mycket. Hmm. 
Imorgon tror jag att jag ska köra honom. Det går bra att göra ända tills de har förstört vägen med vasst grus. Då får vi hålla oss i skogen. Det går ju nog bra att vara där, men där går det inte att köra och jag tror att körning är bra för honom, han får ta och bygga lite muskler då. 
Det här blev lite långt. Så är det då man är entusiastisk och tänker på Sniff. Fast nu ska jag nog avsluta det här, jag har saker att hinna med i morgon också liksom. 


torsdag 9 april 2015

Animals & art

Bara för att det är fint att se på och sådär. Bilderna är från We Heart It. 


                   








Overthinking ni vet...

Jag har så mycket tankar så. Det är så mycket tankar, jag önskar att jag skulle kunna bara knöla ihop dem till en boll. Eller vänta, kanske en bomb. En bomb blir bra. Då kommer folk att märka av det. 
För det mesta så är det ju på det sättet, att ingen märker ju alls vad jag tänker på. Inte för att jag tycker att folk behöver veta. Nej, 


jag har liksom bara ett behov av att prata och det finns inte någon att prata med. Eller jo, det gör det väl. Klart det finns men jag är en svår jävel. 
Jag tror inte att någon orkar lyssna på mig. Folk har sina egna problem. 
Och jag, jag är aldrig tillräckligt.


(Fast vampyr kan jag vara. Nog för att jag ser lite ut som en zombie till vänster. Vampyrzombie. Gah, jag vill ha vita linser. Det skulle vara sååå coooolt.)



Men nej, tillräckligt är jag inte tycker jag. 
Jag ser bara att jag ser konstig ut och inte snygg.
Jag är blyg. Nojjig. Hittar på saker som jag tror kommer att hända men som bara händer i min fantasi. Planerar vad jag ska säga i evigheter. Sedan säger jag det inte för det blir inte som jag planerat. 
Och det finns alltid andra som är bättre. 


Mina tankar är verkligen som skenande hästar. 
Så svåra att stoppa. 
Och det känns lite dåligt att det blev lite konstig stämming i det här inlägget.
Det är bara det att det här äter upp mig på något sätt bara. 
Och, även fast jag har alla de här spökena så har mitt självförtroende växt. Jag hatar inte mig själv längre på samma sätt. Jag är inte så destruktiv. Hatisk mot världen. Och så vidare.





onsdag 8 april 2015

Påskhelgen

Det blev en bloggpaus här tydligen. Tyvärr.
Iallafall, det är som att det har varit mycket. Påsk har det varit också och tja, inte har jag väl egentligen firat själva påsken så stort. 
Om vi nu tar det kort kanske. Jag borde väl säga var jag hållit hus då jag inte bloggat och så. 
Iallafall, i fredags longerade jag Melinda, konstaterade att det låg en domdagsstämming över byn och så for jag sen till Pauen och Antons. På kvällen var jag till Black Sheep. Jag for dit själv med Opeln och var där med Linn. De hade något liveband där och det var mycket folk och så. Sedan hände något rätt mystiskt, vi for till Ebba. Med några som Linn känner som typ ville fara dit och sjunga karaoke. Så att joo. Det var lite äldre och annorlunda folk än vad det är vid Black Sheep och så...och det fanns ju nog sittplatser där. Och så vidare. Det om det. Sedan for jag och Linns via Linns och till en förfest. Efter det så for jag väl hem. 

Här är en bild av Hårbollen i fredags. 

I lördags var jag och gå med båda shettisarna. Vi var till travhästarnas och tillbaka. Sniff blev helt vild och Hårbollen blev väl också rätt så pigg. Det var riktigt nice. Det är speciellt kul att se hur pigg och glad Sniff har blivit nu. 


På kvällen for jag till Pauen och Antons och så hade vi förfest där. Deras granne joinade också. Sen for vi till Black Sheep. Haha. Fast vi var väl inte så länge.
Sådär såg jag och Pauen ut. Hmmh, jag klarar sällan av att se bra ut då jag tar en selfie med någon annan. Jag brukar tänka att den jag tar selfien med kan vara där och ta halva upp hälften så kan de som ser bilden koncentrera sig på den personen också och inte bara på mig. 


I söndags så gjorde jag inte alls så mycket. Alls. Jag och Sniff var och gå en liten runda. Han behöver rastas han också. På kvällen var jag och se på Purmorevyn med familjen. 
I går, måndags så satt jag och ritade och deppade största delen av dagen men på kvällen for jag och rida Melody. Vi var ensamma och på ridplanen. Mest tid gick åt till att få henne lugn och koncentrerad. 


Idag har jag deppat och känt ångest och oro över framtiden men nu har jag pratat med mamma om det så nu känns det bättre. Jag har också kört med Sniff. Första "riktiga" körturen. Förra gången barbtyp en testgång. Haha. Idag var vi en bit utefter vägen och sen svängde vi hem. Det gick riktigt bra och jag är riktigt glad. Det var ett av mina mål år 2015 det tror jag, att köra med Sniff. Okej då, nästa mål är att köra en runda som är längre än 2 kilometer. Det gäller att ha något att sikta på, fast inte för stora saker. Det här med att rida honom är inget jag har tänkt att måste ske heller. Kanske att sitta på honom någongång om han ser ut att klara av det.

Okej, och det var väl dethär jag sysslat med nu då jag inte har bloggat och jag vet nu inte om ni finner det intressant eller inte. Fast det fick väl duga såhär ikväll.


torsdag 2 april 2015

Ojämnt hår och krångligt liv. Orsak: jag själv såklart.

Lite problem här,
         jag vet inte hur jag ska börja för jag ville inte börja med att skriva ALLT är skiiiiit. För inte är ju allt skit heller, det är liksom bara inte riktigt bra kanske. Mycket som spökar på som jag tänker på.
Allt för mycket att tänka på enligt mig. Jag gör saker så stora och svåra ibland och jag kan bara inte få dem mindre på egen hand. 

Det är så krångligt allt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Kanske lika bra att jag inte säger så mycket heller. 

Ni har väl sett min nya header också. Den är ganska blommig och ljus. Jag har någon slags grej för det just nu bara och det blir ju till vår nu som bäst får vi hoppas så det är väl så där lagom passande. Så hoppas jag att ni också tycker att narvalen uppe till höger är söt. Jag tycker att den är det iallafall.



Förutom det så plattade jag håret för några dagar sedan och konstaterade att wow, mitt hår är verkligen längre på ena sidan än andra. Den svarta sidan är såklart längre. Flera centimeter. Hur hemskt som helst men inte så konstigt. Jag har ju blekt den sidan som råkar ha en rosalila färg som heter cerise 3 gånger sedan oktober, nåja, det är inte så mycket egentligen men om man jämför med andra sidan som är svart så är det ganska mycket. Svart kan göra så att håret faktiskt känns friskare och längre. Det har väl orkat växa mera och så tror jag att jag har klippt den ena sidan och inte den andra. Smart gjort av mig. Not. Fast det syns inte så mycket då det är lockigt.
På bilden ser det svarta ganska brunt ut. Hah, senaste gången jag färgade det permanent var i december. Men jag har någon toning som jag lägger i ibland och då blir det lite svartare så att man kan leva med det en tid igen. 


Ser det kanske ut som att jag tycker om enhörningar också? Jo. Det är en enhörning på min t-shirt. Den riktigt awesome. Dessutom så har jag ett engörningshalsband och enhörningsörhängen som inte syns. Allt eller inget ska det vara.